Om masuren
Jag som driver masuren, heter Bengt Waldemarson, bor och arbetar i Stockholm men jag har en gård i Granö i Västerbotten där jag också är född och försöker att tillbringa så mycket tid där som jag kan. I min släkt har hantverket och slöjden gått i generationer. Farfarsfar och farfar tillverkade tjärtunnor och var skickliga hantverkare och slöjdare och min släkt har funnits i Granö sedan åtminstone år 1470. Att slöjda var för dåtidens människor ett sätta att lösa vardagliga problem. Oavsett om det var en slev, en räfsa eller en krok att hänga rocken på som behövdes, så gjorde man det själv.
Jag tycker det är intressant att utforska slöjden som funktion i nutidens samhälle. När jag har kurser brukar jag fråga varför man köpt en kurs av mig. Ofta får jag svaret är att man söker något att göra med sina händer, man vill koppla av, vill vara hållbar eller att man utforska sin kreativitet. Ingången till att slöjda är många och spänner över generationer, olikheter, är mångkulturell och kan utövas tillsammans utan språk.
Ätskeden
Mycket av inspirationen till min slöjd kommer från den traditionella bruksslöjden med Västerbottens traditionella mönster och former. Personligen är ätskeden min favorit. Ätskeden var också anledningen till varför jag började slöjda. Jag hittade min farfars ätsked och gjorde en kopia – sedan var jag fast. Att göra en ätsked som håller vätskan på plats, känns rätt i munnen, är vacker att titta på är en utmaning och kanske en livsuppgift – inte riktigt så allvarligt men varje gång ger materialet mig en utmaning som behöver tämjas.
Slöjdens funktion och betydelse
Det finns många olika sätt att definiera betydelsen av slöjd. Många berättelser är beskrivningar från 1800- och 1900-talets perspektiv dvs bruksslöjden. Att man inom bruksslöjden gjorde de föremål som behövdes i det dagliga livet. Men mitt i detta hade slöjden även en praktisk funktion i relationer och kärleksliv, där handens kunskap var ett sätt att visa att man var en duglig person och en bra partner i livet. Det finns många fantastiska föremål bevarade som användes i frieri och fästmansgåvor; skedar, tillbehör till spinnrockar och andra föremål. Traditionen har därför fått en mycket stor del av utrymmet i berättelserna.
Jag är väldigt nyfiken på att utforska vad människor tänker och känner nu. Vad är ditt behov? Varför är du intresserad av slöjd? Jag uppfattar att nutidens berättelser handlar mer om hälsa, skapandet, att tänka hållbart, att göra något praktisk med händerna samt ett sökande efter sammanhang och gemenskap.
Hjärtepallen
Jag har skapat ett eget sätt att beskriva mitt förhållningssätt till slöjd och ett pedagogiskt verktyg för att beskriva hårda fakta och djupet i det som jag vill kommunicera med min slöjd.
Hjärtepallen är även ett pedagogiskt verktyg när jag har kurser - för att beskriva både möjligheter och begränsningar.
I hjärtat ligger varför jag slöjdar och det blir det som håller ihop hela processen. För mig handlar mitt varför om många saker; hälsa, jag mår bra av att fokusera på en sak, det är kreativt och fritt, det finns tydliga ramar med ämnet dvs den träbit jag vill jobba med.
Verktygen som ger både möjligheter och begränsningar och handens kunskap - det vill säga min egen förmåga. Jag har en hjärtepall som jag sätter mig på i verkstaden och då vilar jag på de tre ben som är mitt förhållningssätt till slöjden.
Hjärtepallens tre ben
Handens kunskap
Verktygen vi använder när vi täljer är en förlängning av våra händer. Det grepp och rörelser som vi gör tar mycket kraft från hjärnan. Genom träning av grepp och vinklar börjar vi sakta men säkert att lära kroppen och hjärnan att automatisera våra rörelser. Med tiden blir det små justeringar som gör att det blir lättare, effektivare och även roligare! Det är därför man mår bra av att slöjda - vi skickar helt enkelt helt andra signaler till hjärnan! Och som jag brukar säga, så är det svårt att göra flera saker samtidigt när man sätter fart på en rakbladsvass yxa. Allt annat är ohälsosamt.
Det många saker som ryms i handens kunskap. Under mina täljkurser lär jag ut grundläggande täljgrepp med yxa, kniv och skedkniv samt de tekniker och grepp som du kan lära dig. Den kunskapen kommer från århundranden av prövande med enkla verktyg.
Materialet
När man slöjdar använder man nästan alltid färskt trä just för att det är lättare att tälja i. Att välja rätt träbit eller ämne, är en av grunderna för att lyckas. När man täljer, blir valet av ämne en av förutsättningarna i hur resultatet blir. Du behöver följa fiberriktningen och se hur ämnet vrider och vänder sig under bearbetningen. Varje skär du tar har materialet/ämnet en hel del synpunkter och det är alltid spännande att se vad som bor vi varje träbit.
Verktygen
När jag täljer använder jag bara handverktyg. Varför kanske du undrar? För att lyckas skapa en tunn, smäcker slev behöver jag ha full kontroll över fiberriktning, böjar och vridningar i träet. Med handverktyg känner jag vid varje hugg och skär hur ämnet svarar. Verktygen blir då tillsammans med ämnet en del av de möjligheter och begränsningar som blir mitt stöd i form och design.
När du hugger en kurva kan du använda yxans begräsningar och du får då en naturlig linje som kan bli en del av designen på det du skapar. Samma sak med kniven, genom att följa kniven skapas denna naturliga linje. Ofta när jag täljer skedar låter jag skedkniven bestämma formen och då är det lättare att få en jämn funktionell design.
Slöjdaren och konsulten
Slöjdaren Bengt och konsulten Bengt (VD i Relationera AB) - Hur hänger det ihop? Inte alls! Just därför är det en så bra omväxling för mig; att använda både handen och hjärnan.
I mitt arbete som konsult handlar frågorna ofta om tillväxt, att göra något mer, något bättre, något meningsfullt. Att hjälpa andra att utvecklas och nå sin fulla potential. För mig är det vackert och djupt tillfredställande att se människor växa, se organisationer och företag nå sina syften och skapa värde för sina kunder och att coacha människor till att förverkliga sina drömmar.
Att slöjda är helt tvärtom och helt fysiskt. Det är avskalandets konst att inte lägga till utan där varje skär innebär att det inte går att lägga tillbaka. Att tänka tredimensionellt på riktigt. Det är något befriande att sätta sig med en färsk bit björk och bara starta. Ibland utan mål –det får bli vad det vill! Eller så försöker jag hitta det där perfekta uttrycket i varje skär och känslan i en ätsked som ska passa perfekt i munnen.
Det som är gemensamt är kreativiteten, mitt behov av att ständigt lära mig nya saker, utvecklas att vara nyfiken både på de stora frågorna och de små praktiska tingen i livet – som en ätsked i trä.
Det här en är en bra mix i mitt liv och ger mig möjlighet att utforska skogens, trädens och människans innersta väsen. Det är hållbart för mig.